Mellan is och sommarvindar - mina minnen från Kalix
Denna berättelse kanske inte alltid överensstämmer med dina egna upplevelser. Det som är viktigt för mig är att fånga och nedteckna några av de minnen som jag har samlat på mig under alla dessa år.
Kalix som mål
För mig är Kalix inte bara en plats på kartan, utan en plats som binder samman mina många härliga minnen av Norrbotten. Det är där min man Melker växte upp och där vi tillbringat otaliga somrar och några vintrar tillsammans. Denna bok är en hyllning till Kalix och skönheten i dess landskap och människor.
På väg
En bilresa från södra Sverige till Kalix är en upptäcktsfärd genom Sveriges långa och vackra, varierande landskap. När vi har lämnat hemstadens trafikdjungel bakom oss, väljer vi den kustnära vägen norrut. Först glider vi genom Upplands grönskande landskap med åkrar som breder ut sig som gröna filtar och gårdar som ser ut att vara tagna ur en sagobok. Snart närmar vi oss Gävle - hemstaden för den kända (och stundtals brända) julbocken. Vi stannar dock inte till, för vi är angelägna att hinna så långt som möjligt innan solen går ner.
Vi rusar således förbi Gävle och rakt in i Hälsinglands djupa skogar. När kaffesuget blir för stort att ignorera stannar vi vid en rastplats och dricker vårt kaffe med naturen och stillheten som sällskap. Vi är noga med att stanna varannan timme och sträcka på benen.
På eftermiddagen når vi äntligen Sundsvall där vi planerar att stanna
för natten på Scandic Hotell norr om staden. Sundsvall, även känd som stenstaden för sina gamla stenbyggnader från 1800-talet, är en riktig pärla att utforska. Storgatan bjuder in till en avslappnad promenad och gamla Sundsvall erbjuder kulturella kickar. En tur upp på Norra Berget är ett måste och ett toppenställe för att ta selfies med panoramautsikt över stan. Vi bodde i Sundsvall några år i slutet av sextiotalet, nära Alnöbron och i Sundsvall tog jag körkort, vi umgicks med underbara grannar och vintertid for vi ut på isen med barnen i pulkan.
Nästa morgon, efter att ha laddat upp med en riklig frukost, sätter vi kursen norrut på E4, mot Umeå, en resa på cirka fyra timmar. Tyvärr är det glest mellan rast-platserna, inte som i Tyskland på autobahn där rena och inbjudande rastplatser ligger täta. Nu är vi mitt i Norrland med Höga Kusten som väntar runt hörnet.
Den imponerande hängbron över Ångermanälven som förbinder Kramfors- och Härnösands kommunerna och liknar Golden Gatebron vid San Francisco och är i sig värd en avstickare.
En oändlig naturpark breder ut sig med skogar och vattendrag som glittrar i solen. Här finns restaurang och vi passar på att äta en liten måltid innan vi fortsätter mot Umeå, björkarnas stad som den kallas.
I Umeå har vi tänkt att tillbringa vår andra natt men innan det är dags att knyta sig så tar vi en kort promenad längs Umeälven och hamnar så småningom på en inbjudande uteservering. Det är mycket yngre människor i farten, men så är Umeå också studenternas stad med sitt universitet. Det är svårt att gå och lägga sig när solen fortfarande lyser och klockan är elva. Men vi har en lång sträcka framför oss nästa dag som ska ta oss till Piteå med ett litet uppehåll där innan vi tar oss an sista etappen. Vänner till oss har ett sommarställe alldeles vid Pite havsbad och de har bjudit in oss att stanna till på en liten fika innan vi fortsätter till vårt slutmål Kalix. Snart får vi syn på den mäktiga Kalixälven som är en av de fyra stora älvarna i Sverige som är skyddade mot ytterligare utbyggnad av vattenkraft. Piteälven är utbyggd i Sikfors och Vindelälven påverkas av utbyggnaden i Stornorrfors som ligger i Umeälven.
Att de är nationalälvar betyder alltså att de inte får byggas ut ytterligare. Endast Torne- och Kalixälven är helt outbyggda. Nationalälvarna är (från norr till söder):
Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven. Jag älskar dessa mäktiga brusande vattendrag!
Förr kunde vi möta renar på E4 men det är numera sällan. För någon som aldrig har sett renar är det naturligtvis en upplevelse. Under sommarmånaderna rör sig också svenska och utländska husbilar på vägarna. Sverige är för många sydeuropéer ett exotiskt land.
Kalix
Vi närmar oss Kalix och till vänster, på andra sidan Kalixbron ser vi den anrika gamla kyrkan och vi bestämmer oss att stanna till. Vi har nått vårt mål välbehållen och det känns bra att avsätta en stilla minut i tacksamhet. Kalix kyrka är en medeltida kyrkobyggnad nära Kalix älv och Europaväg 4 och den är Sveriges nordligaste medeltidskyrka som byggdes under första hälften av 1400-talet.
Vi checkar in på hotell Valhall, perfekt beläget centralt i Kali. När mina svärföräldrar levde bodde vi självklart i deras villa på Morjärvsvägen, där Melker växte upp. Nu väntar bråda men också roliga dagar och hur ska vi hinna med allt vi har tänkt att göra. Hälsa på kusiner, andra släktingar och gamla vänner till Melker. Jag ser fram emot att träffa dem alla och kanske bli bjuden på “sotare” (grillad strömming) eller fika, och tillbringa några timmar på deras sommarställen som ligger alldeles vid Bottenhavet.
Här är det lugnt och fridfullt, och det är den perfekta platsen för att varva ner efter en lång resa. Promenera längs älvstranden, njuta av den friska luften och kanske till och med pröva fiskelyckan i någon av de närliggande vattendragen.
När man kommer söderifrån och passerar bron över Kalixälven och svänger av till höger kommer man till Kalix camping och sommartid trängs påkostade, enormt stora husbilar med stora tält. Husbilarna är nästan uteslutande från Norge som registreringsskyltarna avslöjar. De flesta är från Nordnorge. En och annan tysk husbil ser man också. Alldeles intill finns ett fint utomhus bad. På hotell Valhall, där vi bor, arrangerar man disco och det är ett nöje i sig att titta på bygdens ungdom som strömmar till i skaror för att roa sig.
År 2018, när hettan höll hela Sverige i sitt järngrepp med många förödande skogsbränder, råkade vi vara där just när Kalixveckan pågick. Hotellet hade, som de flesta norrländska hotell, ingen luftkonditionering. Det blev varmt i rummet och omöjligt att sova och inte förrän sent på natten fick man lite svalka när man öppnade fönstret. Men att sova var det ändå inte tal om för musiken och dunkandet från den närbelägna scenen höll oss vaken.
Hotell Valhalls restaurang är välbesökt och sommartid är det svårt att få bord på uteserveringen. Som hotellgäster har vi förtur och vi brukar sitta där, äta en god middag, ta en drink och titta på folkvimlet.
En sommar när vi bodde på hotell Valhall lade jag märke till en kvinna som alltid satt ensam vid ett bord med ett glas öl framför sig. Hon var medelålders, elegant klädd och utstrålade ett lugn, som om hon var van vid att vänta. Varje dag, efter någon timme, dök en man upp, och tillsammans lämnade de sedan hotellet. Min nyfikenhet väcktes, och jag kunde inte låta bli att undra över deras historia. En dag tog jag mod till mig och inledde ett samtal med henne. Det visade sig att hon var norska och att mannen var hennes make, som sommarvikarierade som läkare på Kalix lasarett. När han hade slutat sin tjänst brukade han träffa henne på Valhall.
Huvudgatan i Kalix med det kommersiella namnet Köpmannagatan har de senaste årtionden varit med om butiksdöden med många tomma lokaler. Kalixborna åker till Haparandas inköpscentrum eller Luleå där urvalet är större.
Myggplåga
Myggen då? Jo, de är besvärande för alla, särskilt för oss från södra Sverige. Trots allt viftande inser jag att det är något vi får acceptera. Mygg och knott hör liksom till sommaren här. Melkers föräldrar hade en stuga på en holme och min svärfar brukade gå runt med bar överkropp och ryggen täckt med knott och myggor. När någon kommenterade knotten svarade han bara lugnt: "Det är inget att bry sig, de är så små”. Min första resa till Kalix gjorde vi med bil sommaren efter vi hade gift oss och det var också min första bekantskap med myggeländet. Med oss var Melkers bror, som året innan hade börjat jobba i Stockholm, precis som så många andra norrlänningar på den tiden. Det var en dryg bilresa för vid den tiden, i början av sextiotalet, var vägarna inte utbyggda som nu och vissa sträckor var riktigt dåliga. Rastplatser fanns inte, så man fick göra sina behov i skogen. Jag hade knappt hunnit huka mig när jag attackerades av mygg som satte sig precis överallt, och med överallt menar jag verkligen överallt. “Gick det bra”? frågade Melker när jag kom tillbaka. Jag var arg över att han inte hade varnat mig, men vad hade det hjälpt?
En dag under en semester tog min svärfar med oss ut för att plocka hjortron. Jag hade hört skräckhistorier om myggen på myrarna där hjortronen, Norrbottens guld, växer men den här gången var jag redo. Klädd från topp till tå och med ansiktet och händerna insmorda med myggmedel, var jag fast besluten att inte låta myggen vinna.
I själva byn var myggen inget större problem, särskilt inte soliga dagar när de höll sig undan. Men i skuggiga områden visade de sin värsta sida. Att ha fönster eller dörrar öppna var uteslutet om man inte hade myggnät som skydd.
En annan gång, när vi var ute för att plocka hjortron, gick vi faktiskt vilse i myrmarken. Svärfar, som skulle hålla koll på riktningen, tappade plötsligt bort sig, vilket är lätt gjort. Vi fick kämpa oss fram genom den sanka marken, och efter en mödosam timme nådde vi äntligen vägen igen. Att gå på myren är verkligen utmattande – marken är så mjuk att varje steg får en att sjunka ner.
Det var då jag såg min första och hittills enda älg. Den var stor och majestätiskt stod den bara några meter bort och betraktade oss innan den snabbt försvann in i skogen.
I Sverige och Finland kallas älgen ibland för ”skogens konung”, då älgtjurens horn ofta efterliknar en kungakrona.
Utflykter
Ett måste varje Kalix semester är att ta en avstickare till en annan stor älv, nämligen Torne älv och till byn Kokkola och se den berömda Kokkolaforsen där sik fångas. Forsarna är en del av älvens naturliga vandringsvägar för sik, och på hösten kan man se fiskare använda traditionella metoder för att fånga de silverglänsande fiskarna när de simmar uppför forsen för att leka. Vi brukar köpa med oss nyrökt sik som är rökt direkt efter fångsten. Färskare kan den inte vara.
Bara tanken att där på andra sidan älven ligger Finland. Sverige och Finland åtskilda genom Torneälven, som utgör gränsen mellan Sverige och Finland. Under kriget var det många finländare som tog vägen över älven till Sverige i förhoppning om ett liv utan krig och umbäranden.
Att ta en tur längs Torneälven en sommardag är så otroligt vackert. Här omkring talas meänkieli eller tornedalsfinska som man sade tidigare. Meänkieli är klassat som ett av de fem minoritetsspråk i Sverige.
Vid ett besök i Haparanda är det självklart att vi tar en tur över till staden Torneå i Finland.
Gränskontrollen är numera borta och så också känslan att man lämnar ett land för ett annat. Tidigare var det billigare att handla i Finland, men sedan euron infördes är det inte längre fallet.
Om man tar av mot havet halvvägs mellan Kalix och Haparanda så kommer man till Seskarö. Man kör över flera broar och öar och holmar, spridda i det klarblåa vattnet, liknar scener från Söderhavet, med sina sandstränder som lockar besökare.
Mot Seskarö
Här på Seskarö har en av Melkers vänner sitt sommarboende och vi brukar ibland besöka honom och hans familj. Hans tomt med hus ligger på en höjd som erbjuder vid utsikt över havet och öar.
Halsön/Kallskär har en av norra Bottenvikens absolut bästa sandstränder
med en ljus och finkornig och sammetslen sand. Det är också på denna ö som tv-programmet Robinson spelades in under pandemin.
Fortsätter man i stället på E4 cirka sju mil kommer man till Haparanda och systerstaden Torneå i Finland på andra sidan älven, där E4 övergår till E8. Redan på vägen till Haparanda syns den svarta, unika träkyrkan som är den enda sevärdheten.
Haparanda har på senare år utvecklats till ett kommersiellt centrum sedan Ikea öppnade, vilket lockade många andra stora aktörer att öppna butiker och drar köpare från Sverige, Finland och även Ryssland till shopping.
Kalix kommun är känd för sitt vackra kustlandskap och den storslagna naturen.
Landskapet präglas av skogar, sjöar och den öppna kusten mot Bottenviken. I norr gränsar Kalix till Haparanda kommun och i väster till Överkalix kommun. Landskapet varierar med björkar och tallar, och bland allt detta växer mjölkörten.
Något som jag lade märke till redan första gången jag var här är att höladorna inte är faluröda som i södra Sverige utan gråa av vind och sol och vatten.
Kalix historia
Kalix har en lång historia som sträcker sig tillbaka till medeltiden. Under historiens gång har området varit viktigt för handel och fiske, och Kalixälven var en viktig transportled för både varor och människor.
Timmerhanteringen på Kalix älv har varit omfattande och skapade arbetstillfällen.
Melkers far fick redan som ung pojke arbeta på samma villkor som vuxna karlar med timmersortering. Ett slitsamt arbete för en ung pojke.
Under 1600-talet och framåt var handeln med torkad fisk och export av järn och trävaror viktiga näringar för regionen.
Under 1800-talet växte Kalix upp som en modern industriell ort med sågverk, fiskförädlingsindustri och andra verksam-heter som utnyttjade de lokala naturresurserna.
Är man i Kalix så kan man besöka Vassholmen, en ö i Kalix älv, och ett gammalt skiljeställe för timmer från flottningsepoken. Idag är ön ett populärt besöksmål med många aktiviteter och kulturevenemang. Man tar sig till ön via en tillgänglighets-anpassad bro eller liten färja.
Skiljestället anlades vid slutet av 1800-talet och hanteringen av timmer fortgick fram till 1979. Det enda i Norrbotten som har byggnader och kajer kvar i gott skick. Detta ger området ett högt kulturhistoriskt värde.
Välbevarade byggnader från denna epok finns kvar att beskåda. Vassholmen ingår även i ett av länets riksintressen för naturvården, vilket ger ett visst skydd enligt miljöbalken.
Sommartid kan man njuta av teaterföreställningar och musikunder-
hållning och i den lilla butiken kan man köpa olika syslöjd, tillverkade av lokalbefolkningen. Känner man suget efter kaffe så finns kaffestugan där det serveras smörgås och hembakat bröd och kaffe. Kaféet är känd för sin sill/laxmacka.
Självfallet brukar vi ta en tur till byn Pålänge, där Melker är född.
I Pålänge talar man en speciell dialekt och Melkers föräldrar brukade ibland tala Pålängemål med varandra när barnen inte fick höra vad de talade om, eller av gammal vana.
På somrarna brukar man uppföra folklustspel på Pålängemål.
Sanning med modifikation
Det ryktas att norrbottningar är fåordiga. Det stämmer för vissa, men många av dem är faktiskt pratglada. Äldre människor älskar att dela minnen från sin ungdomstid. Här råder också stor gästfrihet. När du besöker någon går du sällan hem utan att ha erbjudits åtminstone en kopp kaffe. Förr var det vanligt att hälsa på varandra spontant, utan att först behöva ringa. Ett skrapande med fötterna på förstubron och en enkel knackning räckte, och när man väl kom in slog man sig ner på en ledig stol – även om det var mitt i middagen – för att småprata. Efter måltiden räckte kaffet också till besökaren. Var det på en helg såkunde det hända att de bjöds på en grogg. Det var bara männen som drack grogg, starka drycker var inget för fruntimmer.
Min svärfar och andra äldre män brukade dricka sitt kaffe svart och starkt, serverat på fat efter att ha lagt en sockerbit på tungan för att mildra bitterheten. Kaffet var så starkt att en sked kunde stå rakt upp i koppen, som man brukade säga. I dagens tid är det annorlunda. Mobilen har kommit, och de spontana besöken är färre. Man ringer istället.
Vinter i Kalix
Vintern i Kalix innebär mörker, kyla och mängder med snö. På vintern brukade vi flyga till Luleå, en flygresa på ca 50 minuter, och fortsätta till Kalix med hyrbil. Det är inte ovanligt att barometern visar strax under 30 grader minus och visst har jag upplevt sådan kyla även i Stockholm någon enstaka gång, men här i Norrbotten höll kylan i sig. Min svärmor, som älskade kylan, gav sig ut varje dag med sparken och tyckte att det var härligt uppfriskande. Men så kände hon inte till någon annan vinter. Det knarrade under fötterna när vi gick – en underbart krispig känsla. Kylan och snön kunde jag hantera, men mörkret var det som kändes tyngst. Mellan nio och tio på morgonen infann sig ett slags gryningsljus, som strax efter lunch förbyttes till ett nytt kompakt mörker. Nätterna var ofta klara med en stjärnprydd himmel, ibland upplyst av norrskenet, när färgerna dansade över horisonten i ett ständigt växlande mönster.
Jag minns särskilt en nyårsnatt då Melker och jag var på väg hem efter att ha firat med vänner. Jag satt på sparken och vi flög fram genom vinternatten. Luften var knivskarp, och norrskenet kastade ett magiskt sken över vår färd.
Att göra
En avkopplande aktivitet är att cykla eller promenera längs Kalix strand. Den hurtige springer förstås. Att vara ute tidigt på morgonen i den svala luften är både uppfriskande och hälsosamt. Det är också en möjlighet att träffa bekanta och stanna till för en trevlig pratstund.
När det gäller historia och kultur finns det mycket att lära sig om Kalix långa historia från medeltiden och framåt. Missa inte att njuta av den speciella norrbottniska naturen, med sina björkar, tallar och myrar när de orangegula hjortronen har mognat. Handel och fiske har alltid varit viktiga här och Kalixälven spelade en central roll som transportled för varor och människor. Det är verkligen en plats där du kan känna historiens vingslag medan du njuter av den vackra naturen.
Så, oavsett om du är här för att utforska naturen, njuta av lokal mat eller bara koppla av vid älven, så kommer Kalix att ge dig minnen för livet. Det är en plats där du kan uppleva det bästa av både Sverige och Finland på en och samma gång!
Ett nöje var att gå på en riktig gårdsauktion på lördagar som annonserades ut i lokaltidningen. Där kunde man göra riktigt fina fynd, udda prylar från svunna tider. En gång ropade vi in en snidad träsoffa utan att tänka på hur vi skulle få den till Stockholm på ett smidigt sätt. Vi fick göra oss av med den, transporten hade blivit dyrare än soffan.
Kalix har ett starkt bandylag som grundades 1990 och som Kalixborna är mycket stolta över, och det med all rätt. Eftersom vintrarna är långa och snörika är det rätt naturligt att vintersporten utövas flitigt.
Boenden
Så länge Melkers föräldrar levde bodde vi självklart i deras hus. Det fanns plats för oss alla, men den dagen kom då de inte fanns kvar och vi fick se oss om annat boende.
Mariebergs Viltfarm & Fritidsby
Ett exempel är Mariebergs Viltfarm & Fritidsby där vi har bott flera gånger tillsammans med Melkers bror Alvar och hans fru Linnea. Farmen ligger en bit utanför Kalix och man måste ha bil. Där bodde vi i välutrustade rymliga stugor med eget hushåll.
Folkhögskolan
Ett par gånger har vi bott på Folkhögskolan i Kalix som hyr ut rum på sommaren. Rummen är enkla och inte så stora men har dusch och WC. Man har tillgång till det gemensamma köket och till ett sällskapsrum med TV. Det är gångavstånd till centrum för den som tycker om att promenera eller också kan man cykla som vi föredrog.
Frevisören
Naturskön camping och stugor alldeles vid havet. Campingen är öppen både sommar och vinter. Här tillbringade vi en sommar med besök från Italien. För att komma dit bör man ha bil, det är i längsta laget att cykla och några bussar går inte dit vad jag vet. I så fall går de väldigt sällan.
Här stannar man i regel någon vecka i hemtrevliga stugor. En gång hade vi en granne i stugan bredvid som var engelsman och han frågade oss om vi hade en korkskruv, för en sådan fanns inte med i stugutrustningen, vilket han tyckte var märkvärdigt.
Läckerheter från Kalix
Kalix löjrom är en exklusiv delikatess som har tilldelats EU:s skyddade ursprungsbeteckning, SUB, 2010.
Löjrommen kommer från siklöjan, världens minsta laxfisk, vars unika egenskaper ger Kalix löjrom dess distinkta smak. Siklöjan lever av plankton, kräftdjur och mineraler från älvarna, vilket tillsammans med de optimala förhållandena i Bottenviken skapar perfekta livsvillkor för fisken. Bottenvikens bräckta vatten, med en salthalt på endast 0,3–0,35 procent, ger det perfekta vatten där siklöjan frodas. Den totala mängden siklöja som fångas är 1000-1500 ton per år. Ungefär hälften är honor och hälften hanar. Från honorna kläms löjrommen, ca 50 ton per år. Produkten är Kalix Löjrom, vilken har EU:s starkaste märkesskydd – SUB.
En rolig historia som Melker gärna berättade handlade om en studieresa till Malmö med några studiekamrater. En kväll besökte de en restaurang men förstod inte vad den skånsktalande servitören rekommenderade, så de frågade helt enkelt skämtsamt efter det finaste som fanns på menyn och gissa vad de fick? - Kalix löjrom!
Det hände också att Melkers mor skickade något kilo löjrom per express. Hon frös ner rommen som en släktning ”tillverkade” och den var fortfarande fryst när den kom fram i Stockholm. Då frossade vi i löjrom.
Renkött
Jag måste direkt erkänna, jag är ingen vän av renkött. De få gånger jag har känt mig tvungen att äta renkött var ingen gourmetupplevelse för mig. Kanske berodde det på tillagningen. Antalet renar i Sverige uppskattas till 225 000 under slaktsäsongen. Varje år slaktas ungefär 50 000 djur, det vill säga 1 300 ton renkött. Konsumtionen av renkött i Sverige är liten, cirka 0,2 kg per person och år. Fler som inte gillar renkött tydligen.
Dopp i kopp
Dopp i kopp är kanske inte det första man tänker på när man talar om delikatesser, men det är ändå en rätt som förtjänar uppmärksamhet. Första gången jag kom till Kalix bjöd min svärmor på dopp i kopp: Kall skivad potatis som man doppade i en kopp med hett vatten, blandad med en klick smör, hackad gul lök och lite salt. Gott? nåja. Många är senare läste jag en intervju med Werner Vögeli, dåvarande köksmästare på anrika Operakällaren i Stockholm, att hans favoritmat var just “dopp i kopp."
Potatisost
Jag tror inte att potatisost räknas till läckerheterna men det är en speciell rätt som kommer från Pålänge. Det lär har varit Sven Åke Lundbäcks (flerfaldig olympisk segare och världsmästare i längdåkning för den som inte vet) favoriträtt. Melkers mor lagade rätten ibland och bäst smakar den när man steker upp ”potatisosten” dagen därpå.
Man kan undra varför det heter potatisost, när det inte finns en gnutta ost i den.
Här kommer receptet:
1 kg potatis 0,5 l mjölk 1 kkp vetemjöl 2 msk rågsikt 3 tsk salt 1 kkp sirap (knappt) Lite stött kummin Beredning Potatisen skalas, kokas och mosas. Övriga ingredienser inblandas. Gräddas i smord form i svag ugnsvärme, 150ᵒ, i ca 3 timmar eller tills den är ljusbrun. Ätes med smörgås, helst tunnbröd.
Recept från: "Valborg Lundbäcks (Påläng) farmor född 1844 i Siknäs", Töre, Norrbotten
Upptecknat: 1997 av Henry Rönnbäck (Umeå, 5261)
Hjortron
Hjortron är en annan delikatess från Norrland. Själva hjortronbären är mycket köldtåliga och kan klara temperaturer ned till –40 grader. Hjortronets blommor är däremot känsliga för frost, vilket innebär att en kall frostnatt under blomnings-perioden skadar blomman, och att fruktskörden blir därefter. Det är jobbigt att plocka hjortron och jag brukade köpa med mig hem några kilo, plockade av någon granne eller släktning. De mogna bären används främst till framställning av sylt, men även till likör och bladen kan användas till te.
Åkerbär
Åkerbär är ett annat lokalt älskat bär. Dessa bär är knepiga att rensa men ger en fantastisk sylt. Min svärmor kunde sitta i timmar och rensa bären för att sedan göra goda efterrätter med sylten. Den lilafärgade åkerbärsblomman är förresten Norrbottens landskapsblomma.
Kusiner och annan släkt
Våra besök i Kalix har alltid varit mer än bara resor. De har handlat om att återvända till rötterna, om att stärka banden till familjen och släkten, och om att minnas de vänner som har gett platsen dess särskilda betydelse. Idag har många av dem som stod oss närmast lämnat oss men deras minnen lever kvar i varje steg vi tar på de välbekanta stigarna. Melker hade många minnen från barndomen och bakom varje hus och träd gömmer sig en liten historia.
Finskören
Hos Lennart, en av Melkers närmaste kusiner, (deras fäder var bröder) är vi alltid välkomna. Han tillbringar sina somrar på Finskören, en liten ö som bara nås med båt. Där har vi delat många oförglömliga stunder tillsammans med honom och hans familj. Melkers far hade en liten sommarstuga på ön, granne med Lennart. Under våra första år som gifta tillbringade Melker och jag somrarna där tillsammans med vår lilla dotter, Laila. För att förbereda oss för en vistelse på holmen fraktade vi över vatten, mat och andra förnödenheter med Melkers fars lilla motorbåt. Vi stannade ett par veckor, omgiven av doften av tallskog som blandades med ljudet av vågorna och myggen.
När Melkers far till slut bestämde sig för att sälja stugan, tog Lennarts bror Göran över den. För Melker och hans bror Alvar, som båda bodde i Stockholm, kändes det rätt att inte behålla stugan eftersom besöken blev allt glesare på grund av det långa avståndet.
Melker hade också en bror, Lasse, som de sista åren bodde på ett särskilt boende. Som tioåring råkade han ut för en tragisk olycka när han hamnade under en lastbil på Kalixbron, vilket gav honom bestående men. Det var inte så ofta vi sågs, en gång per år, och då brukade han sitta ute på en bänk, ivrigt väntande på oss.
Pålänge
I Pålänge bor en annan av Melkers många kusiner, Gita, som är släkt på hans mors sida. Gita hade tidigare en hälsokostaffär i Kalix, men tillsammans med sin man startade hon senare äventyrsföretaget ”Land och Strand”. Genom detta företag erbjöd de besökarna en chans att uppleva naturen på riktigt – här bodde man i mysiga stugor byggda av återvunnet material och kunde delta i en rad aktiviteter både på land och till sjöss. Dagen avslutades med en måltid som speglar det bästa av Norrbotten, tillagad med lokala råvaror och fisk som de själva fångat. Gitas engagemang för mat och natur märks i varje detalj, och hos Land och Strand fick gästerna en genuin smak av den plats vi håller så kär.
För några år sedan fick Melker för sig att räkna sina kusiner, och kom fram till den smått otroliga siffran 48. Jag har inte träffat alla, men på små orter är det som bekant svårt att undvika varandra – förr eller senare korsas alltid ens vägar.
Sommaren är den tiden alla återvänder till hembygden, från olika delar av Sverige. För många i Melkers generation var 1960-talet en tid av stora förändringar, då många lämnade sin barndoms landsbygd för att söka jobb och möjligheter längre söderut.
Det är omöjligt att räkna upp alla kusiner och vänner. Bland de senare bör dock nämnas Stig, Roland och Ola samt Gunnar. Ola liksom Roland och nu även Melker är inte längre bland oss men minnena finns kvar. Nu träffas de gamla barndomsvänner kanske i himlen.
Jag är tacksam att båda mina barn har fått glädjen att träffa sina farföräldrar och tillbringa några somrar i Kalix.
Nuje ärre daags å pack opp å vänn himåt igän.
(Nu är det dags att packa ihop och vända hemåt igen)
Erna Larsson
