Gatan jag minns

Marktstrasse, paradgatan i Bad Tölz *, börjar när man har passerat den flera hundra år gamla stadsporten och slutar vid Isarbrücke, bron som leder över den smaragdgröna floden Isar.

Gatan kantas av hus som är målade i fräscha färger och med historiska eller religiösa motiv.

I ett av husen låg min skola, där jag gick hela högstadiet. Det stod Mädchenschule på fasaden vilket avslöjade att det var en skola för endast flickor och skolan drevs av nunnor.

På morgonen, på väg till skolan passerade jag flera bagerier som spred en doft av nybakat bröd. Ibland smet jag in för att köpa en färsk bulle som ett komplement till den medhavda smörgåsen som var tänkt till lunchen. Skolmat fanns inte.

Marktstrasse var inte vilken gata som helst, där fanns allt, affärer, apotek, caféer och värdshus. Det var där allting hände, julmarknader, hösttivoli, religiösa ceremonier. Där träffades man, stannade upp ett tag för ett litet skvaller och fortsatte sedan med sina förehavanden.  

Gatan lutar något ner mot bron och den är belagd med gatsten. Mittremsan markeras av en staty av stadens historiska hjälte och en gammal vacker brunn med en jungfru Maria figur. Bilarna körde ner på ena och upp på andra sidan, i mitten kunde man parkera.

Efter krigsslut blev amerikanska bilmodeller en del av gatubilden. Vi kallade dem för Strassenkreuzer, stora bilar i grälla färger som kördes av amerikanska air force soldater som var stationerade i Bad Tölz. De nästan halvlåg i sina bilar med ena handen på ratten och den andra nonchalant hängande utanför fönstret. Ibland vinkade de till oss och ropade för oss obegripliga ord.  

Numera är de amerikanska soldaterna ett minne blott och likaså alla bilar. Marktstrasse har blivit gågata med uteserveringar.