Tillbaka

Då är vi tillbaka igen, jag menar i Älmsta. För 3,5 år sen fick vi för oss att vi skulle flytta från Älmsta, där vi bodde i villa, till en lägenhet i Norrtälje. Trötta på att sköta en trädgård, att städa ett stort hus och lugnet i Älmsta gjorde att vi bestämde oss. Jag kollade länge på nätet och vi bestämde oss slutligen för en nybyggnation i centrum. Nära till det mesta. Vi valde en trerumlägenhet i markplan och det var framför allt Melker som ville ha markkänslan. Lägenheten var fin, vi köpte en del nya möbler som passade in och bestämde träff med en mäklare som skulle sälja huset. Man ska alltid sova på saken, och det gör vi faktiskt, men vi drar aldrig ut på saker och det gjorde vi inte denna gång heller. Vi har bott i villa nästa hela vårt liv, hur skulle vi trivas i en lägenhet? Svårt att förutse, så vi tog beslutet att behålla huset ett tag för att känna oss för. 

Första året vi bodde i lägenheten, byggdes det runt omkring oss. Vi befann oss på en byggarbetsplats kändes det, men så är det med nybyggen, bostadsägarna flyttar in vartefter oavsett om kranar och byggställning är kvar runt omkring. Men det kändes bra ändå, vi promenerade längs Norrtäljeån, gick in till stan för att handla, äta lunch på en av de många restaurangerna som finns, satt på caféet med en cappuccino. Det livet påminde oss lite om livet vi levde utomlands.
Tredje året hade byggställningar och kranar tagits bort, gräsmattor och planterade buskar började ta sig och det var skönt att sitta på uteplatsen på 20 m2. Nu gick vi inte ut lika ofta, nyhetens behag var så att säga borta. Men jag engagerade mig på Rödakorsgården som låg alldeles nära, jag var med i styrelsen och ställde upp som voluntär i både caféterrian och i butiken. Jag tog även hand om deras fb som var lite eftersatt. I samma lokaler som Rödakorsgården befinner sig också SPF.s (SPF Seniorerna) kontor och jag ställde upp (även här som voluntär) 2 timmar i veckan i deras exepetion. Jag började i en målarcirkel. Roligt tyckte jag.
Vi hade tidigare tränat på Friskis och Svettis i Älmsta och började nu i Norrtälje på Aktic två gånger i veckan. Det var träning men också socialt umgänge.
Emellanåt åkte vi till Älmsta och övernattade några nätter, försökte hålla efter på tomten. Men jag tyckte det blev jobbigt med två boenden. Alltid fattades något, när det hade gått ett par veckor kom man inte ihåg vilka baslivsmedel som man lämnade kvar, färska livsmedel gick inte att spara hur länge som helst. Vi försökte ha en uppsättning av det mesta på båda ställen, men det var alltid en massa packning ändå.

Och sen kom Corona.

Som riskgrupp 70+ så drog vi oss tillbaka mer och mer till Älmsta. Lägenheten stod för det mesta tom, en och annan övernattning men inget mer. Jag har aldrig varit en vän av två bostäder samtidigt, både av sociala och ekonomiska skäl. Framför allt när bostäderna är fullvärdiga boligheter.
Efter noggrant övervägande bestämde vi oss för att göra oss av med lägenheten. Vi anlitade Mäklarhuset och lägenheten blev såld inom några dagar. Flyttning skedde inte förrän den 4 september och vi hade gott om tid att packa prylar. För möbler och större kartonger anlitade vi en flyttfirma. Städning  utfördes av en städfirma. Utan stress flyttade vi ut ur Norrtälje och in i Älmsta.

Nu är vi alltså tillbaka i Älmsta och det känns bra, vi har trevliga grannar, känner många och det är lugnt. Blir det för lugnt så tar vi en sväng till Norrtälje. Och så har vi kommit närmare våra  barnbarn igen.
Sen får vi se vad som händer när Coronahotet är över.




Det är ju så att inget varar för evigt.