Höstdikt

      

         Det är höst!

      Träd och buskar har tagit av sig sin sommarklänning

      Och väntar på att få klä sig i vinterskrud.

      Vitt och med små diamanter.

      Det är en gråmulen höstdag

      Jag tittar ut genom fönstret och tänker

      Med en kopp kaffe i handen.

      Som värmer mina händer.

Fallande löv leker kull
De jagar varandra

Upp mot himlen och ner på marken igen.

Ta mig, ta mig tycks de ropa.

Hösten kan vara vemod

Men också tid att varva ner efter sommaren

Precis som naturen gör.

Den går i vila på hösten och vintern.

Men under ytan är redan nytt liv på gång

Osynligt för oss människor.

Utan höst och vinter kan det inte bli vår och sommar.

Så enkelt är livet!

Text: Erna Larsson