Dörrknackning

Förr var det mycket vanligt med dörrknackning. Det fanns knallar som gick runt på gårdarna för att visa tyger och husgeråd och knallarna var ett omtyckt inslag, De kom inte bara med varor utan även nyheter.

Alla minns väl historier om den envise dörrföräljaren som satte foten mellan karm och dörren innan dörren slogs igen framför hans näsa.





Jehovas vittnen var också mycket aktiva att söka upp folk, framför allt i nya områden för att värva medlemmar.

Ibland blev man lurad också. Vi bodde i lägenhet och det knackade på en man som hade en piskställning för balkonger i handen, ni vet en sådan som man hänger på balkongräcket. Han klev snabbt in genom den öppnade dörren och gick rakt ut på balkongen och satte upp piskställningen med orden: den ska sitta här.

Vi trodde att den ingick i lägenheten och reagerade först när han skulle ha betalt.

Säkerhetskedja var bra att ha när man öppnade dörren men inte ville släppa in någon och det fanns gott om företag som sålde sådana vid dörren. Säljaren t o m monterade upp den och visade hur stark den var. Här skulle ingen kunna ta sig in försäkrade han.

Min man kom hem för att äta lunch, låste upp dörren och pang sa det och han hade rivit ut fästet för kedjan från väggen??? Kedjan höll, där hade försäljaren inte lovat för mycket.

Numera är det sällan att det kommer någon och vill sälja vid dörren, ev barn som säljer majblommor eller jultidningar.

Nuförtiden besväras man med säljare per telefon om man inte har skaffat sig NIX, det fungerar faktiskt.