I Roslagens famn

Redan första gången jag åkte från Stockholm ut till Väddö och Singö, det var för många år sedan, så tyckte jag att naturen var vacker. Åkrar och ängar, små upphöjningar och stenrösen med enbärbuskar. Mycket lövskog! Längs kusten finns det gott om havtorn.

Idag ska vi åka runt och visa ön för vår kära vän från södra Italien som kom igår. Vi ska ända ut till Singö och insupa doften från Ålandshav.

Evert Taube sjunger vacker om Roslagen. Här är texten säger mycket hur det är och känns!

Albert Engström gården i Grisslehamn

Calle Schewens vals 

I Roslagens famn på den blommande ö

där vågorna klucka mot strand

och vassarna vagga och nyslaget hö

det doftar emot mig ibland.

Där sitter jag uti bersån på en bänk

och tittar på tärnor och mås

som störta mot fjärden i glitter och stänk

på jakt efter födan, gunås. 

Själv blandar jag fredligt mitt kaffe med kron

till angenäm styrka och smak

och lyssnar till dragspelets lockande ton

som hörs från mitt stugugemak.

Jag är som en pojke, fast farfar jag är

ja, rospiggen spritter i mig!

Det blir bara värre med åren det där

med dans och med jäntornas blig. 

Se måsen med löjan i näbb, han fick sitt

men jag fick en arm om min hals!

O, eviga ungdom, mitt hjärta är ditt

spel opp, jag vill dansa en vals.

Det doftar, det sjunger från skog och från sjö

i natt skall du vara min gäst.

Här dansar Calle Schewen med Roslagens mö

när solen går ner i nordväst. 

Då vilar min blommande ö vid din barm,

du dunkelblå, vindstilla fjärd

och juninattsskymningen smyger sig varm

till sovande buskar och träd.

Min älva du dansar så lyssnande tyst

och tänker att karlar är troll.

Den skälver, din barnslig hand, som jag kysst

och valsen förklingar moll. 

Men hej, alla vänner som gästa min ö!

Jag är både nykter och klok!

När morgonen gryr, skall jag vålma mitt hö

och vittja tvåhundrade krok.

Fördöme dig skymning, och drag nu din kos!

Det brinner i martallens topp!

Här dansar Calle Schewen med Roslagens ros,

han dansar till solen går opp!