Med nyckelknippet i bältet

När vi flyttade till Spanien blev vi varnade för rån av alla som redan bodde i det nybyggda området. Folk berättade hur rånarna flyttade sig från tak till tak och tömde lägenheter. En svensk familj som hade flyttat in några månader före oss, blev av med hela bohaget redan på inflyttningsdagen under tiden de var ute på lunch. En engelsk familj överraskades nattetid av en tjuv och de installerade sedan inbrottslarm. Ett annat engelsk par (han hade tidigare varit polis i England) berättade hur tjuvarna förflyttade sig från tak till tak och hade fräckheten att vinka. Det var några exempel, men det finns hur många som helst och värst var det alltid i nybyggda områden.
Inte undra på att folk låste in sig och om sig. Bilden nedan visar hur det kunde se ut.


Först en grind till området som måste låsas upp.
Sedan en grind till vår tomt som var låst.
Galler utanför ytterdörren med två lås.
Entredörren ett lås.
Utgång från köket till pation galler som måste låsas upp och dörr likaså.
Dessutom hade vi galler på alla fönster och ett galler som täckte den smala pation för det fanns möjlighet att kliva ner i den osedd.
Dessutom larm. Larmet gick ganska ofta i området och till slut brydde sig ingen om det.
Våra norska grannar har blivit rånade två gånger ute på gatan under tiden vi bodde där. En gång självförvållat när han hade plånboken i sidofickan på sina shorts, men en annan gång slet en kille handväskan från henne och de blev av med kort och telefoner och pengar och pass. Det var en lång procedur med anmälan till polis, de hänvisades hit och dit och alla talade bara spanska.
Vi själva råkade inte ut för något, tack och lov. Kanske för vi var mycket försiktiga eller hade vi tur. Man kan ju inte gå omkring och vara rädd hela tiden men obehagligt är det.