Vändpunkten

Imorgon den 21dec är det årets kortaste dag på norra halvklotet. Sedan vänder det och dagarna blir längre och längre.



Den natten kommer Guds moder
med näbbskor och flaxande kjortlar.
Så guldgul som havrehalm
står glorian kring hennes nacke.

Hon går där och väntar och väntar
där månens tennspöke skiner,
där sjustjärnan klänger på enen
och vinden i granpälsen risslar.
Hon känner så väl detta öde:
att året förfryser och stäkes,
hon vet hur det fryser och sargas
och vet huru såret läkes.
Själv går hon igen som de andra:
gengångarna Döden och Solen,
och framstår för barnsliga själar
i näbbsko och fladdrande kjortel.

Hon slår ock på tänkarnas rutor
och ser ut mot Sirius härdar
och säger: aphelium vänder!
mot ljustider gå edra världar!
sen svinner hon bort.

Så väckte hon tanken på våren
som dödats i höstens tvivel.
Vad gör det att rymden är tröstlös arm
när våren är härligt bebådad?
Guds moder går havande kring
varhelst tvivlare leva i kölden.

HARRY MARTINSON

Populära inlägg i den här bloggen

Bondens Glasskalas Älmsta

Avokadoplanta

Varför ...