Man kallar mig för Långtån
Man kallar mig för Långtån, den som lever i skuggan av Stortån. Jag finns där, inklämd mellan Stortån och Mellantån, som en osynlig hjälte som mest håller sig i bakgrunden och undrar vad min egentliga uppgift är. Alla vet ju att Stortån har en avgörande roll – den är fotens chef, den som bär ansvaret och står för det stora jobbet. Den trycker ifrån och ger oss balans. Stortån är inte bara en accessoar – den är en pålitlig och arbetande tå! Och vi andra? Utan Stortån är vi andra ingenting. Vi försöker mest hålla oss på plats utan att göra för mycket väsen av oss. Jag, till exempel, är den där kollegan som mest hänger med på möten utan att egentligen bidra med något men ändå får beröm för att "vara en bra lagspelare." Utseendet då? – Ja det är en annan historia. Medan de andra tårna får nöja sig med att vara ganska lika varandra, så är det Stortån som får vara lite extra. Den sticker ut (bokstavligt talat) och får hela foten att se lite sned ut. Vi vet alla hur det känns att ...