Hemma i Roslagen

Vad säger egentligen debatter. Man debatterar =   dryfta ,  diskutera ,  ventilera ,  avhandla ,  tala för och emot  och det tycks vara mycket tacksamt för media att ställa några personer av olika uppfattningar mot varandra och låta dem tala. Ju fler kockar desto sämre gröt och efter en debatt är vi som ser eller läser den, inte klokare. Det är inte heller meningen att man ska komma fram till ett resultat vid en debatt, men den kan skapa förutsättning för en vidare diskussion och åtgärder. Debatter är alltså inte av ondo, men kan vara det. Vi som åskådare och läsare står förmodligen på någons sida och tycker att den sidan talar kloka ord, men det behöver inte stämma eller vara sant. Men ju kändare personer i debatterna desto större genomslagskraft - falsk eller rätt. På 70-talet hade vi och våra vänner och bekanta ofta diskussioner om det ena och det andra och det var framför allt ett par som hade stor kunskap om det mesta. Jag beundrade ibland h...

Härom veckan såg och hörde jag dem och jag måste säga att de inte går att missa. I stora skaror drar de på hösten söderut, ibland så långt som södra Europa. Det var framför allt deras läten som gjorde mig uppmärksam. Jag tittade mig omkring och när jag vände blicken uppåt mot himlen såg jag hundratals i trädtopparna. Jag pratar om Sidensvansar, en fågelart som lever i de nordliga delarna av Sverige men nu förflyttar sig söderöver. Sidensvansen har ett besynnerligt, lite darrande läte som man inte kan missa och jag tycker det är en rätt vacker fågel.

är två program som jag gillar skarpt. Sommarpratarna är ett avslappnad program där man har blandat olika karaktärer av radions sommarpratare. Här går man lite djupare i det man berättade i radioprogrammet och mindre kända personer för mig får plötsligt ett ansikte, inte bara genom TV:n utan också genom deras personliga samtal med de andra deltagarna. Det andra programmet som jag har följt förra året och som jag kommer att följa även i år, började nu i veckan. Här har man bjudit in 10 amerikaner som har svenskt påbrå och som får lära känna landet som deras anfäder kommer ifrån.  Det är Anders Lundin som leder programmet på ett avslappnat sätt och amerikanerna är så härliga, de ger mycket av sig själva, öppnar sig och visar sina känslor. Det blir mycket tårar men också tävlingar där deltagarna en och en slås ut och vinnaren kvarstår och får träffa hela släkten etc etc.

... Ja varför är alpfloder och -alpsjöar gröna? Och inte vilket grönt som helst, utan olika skiftningar i turkos. Att vandra på stigar längs porlande rännilar som blir till större vattendrag eller sjöar som ligger inbäddade mellan alperna är en färgupplevsele man länge njuter av. Den gröna färgen kommer från kalksten och annat stenmjöl som har löst upp i vattnet. Dessa stenmjölspartiklar är mikroskopiskt små och har en diameter precis så stor att den blå-turkosa andelen av det inkommande ljuset kastas tillbaka. Vattnet lyser därför turkost. Att dessa färggranna sjöar och vattendrag är vanligt förekommande i alperna, beror på att mäktiga glaciärer utövar enorm kraft på den i underliggande stenmassan, så att stenarna mals sönder till små partiklar som följer med vattendragen.     Walchensee      Eibsee     Isar     Loisach

Jag undrar varför det inte finns några inköpscentrum i utkanten av mindre till större städer i Tyskland. I storstäderna som Hamburg, Berlin, Muenchen för att nämna några, finns visserligen kedjor, både livsmedel och beklädnad, men de befinner sig i stadens centrum bland många privata specialbutiker för strumpor över delikatesser till vin och sprit.  I mindre städer dominerar privata småaffärer och ofta är det flera generationer som har drivit affären. De följer med tiden och har skaffat sig en bra kundkrets. Detta gäller även hantverksföretag. De flesta av dem har anställda, ofta trotjänare, men de har även yngre personal och alla börjar som lärlingar. Dessa lärlingar, systemet med lärlingar är gammalt i både Tyskland och Österrike och innebär att lärlingen (som har avslutat grundskolan) går en eller två dagar i skolan med undervisning inriktat på hans yrke men även allmänna kunskaper. Resten av veckan jobbar lärlingen och lär sig hantverket från grunden. Efter två- eller treårig u...

Höstsäsongen är fortfarande dominerande. Dagligen kommer folk med tåg, bil eller mountainbike för att ta sig upp på närliggande toppar. Här omkring Lenggries är det endast Brauneck som har linbana och de flesta tar linbanan upp och tar sig sedan vidare på höjderna. Många utövar paragliding och en fin dag, framför allt på helgen vimlar det av paraglidare. Tyvärr händer också en del olyckor, inte bara med paragliding utan även vandrare kan råka ramla och slå sig, ibland så illa att bergräddningen och helikopter måste ingripa. Mountainbike cykling är en stor sport bredvid den vanliga cyklingen på platt mark.  Men snart rustar man här inför vintersäsongen när folk från framför allt Muenchen och omgivning kommer för att åka utför. Det finns flera nedfarter av olika svårighetsgrader. Men även längdskidåkning har tagit fart de senaste 10 åren. Många välpreparerade spår finns att tillgå.  Lenggries har blivit stort, de flesta bondgårdar har försvunnit, man har byggt om de stora gårdar...

Varje år den 6 november vallfärdar ett 80-tal hästekipage från Tölz och omgivning upp till Kalvarienberg, den s k leonhardifahrt som har sina rötter i 1700-talet. Vackert smyckade hästar, ofta fyrspann, drar vagnarna uppför den branta backen till kyrkan där en  präst välsignar ekipagen. Sen blir det en liten rast, där det bjuds på snaps och sedan bär det nerför igen via Marktstrasse. I vagnarna sitter kommunpampar, musikkårer, kvinnor och män i sina högtidsdräkter, barn, präster osv. Leonhardifahrt har de de senaste 20 åren blivit ett stort jippo. Folk kommer från när och fjärran för att beskåda det hela. Vädret kan variera mycket, sol, regn eller t o m snö som gör körningen uppför branten svårare och kräver kunnighet i att handska dessa gamla speciella vagnar och hästarna. Bilderna visar kyrkan och interiör.

I dalen bland grönskande alar där sorlar en liten å; i tuvan sitter en snäppa och lyss med undran därpå. I dalen där rullar och bullrar en nylackerad landå, och ån och snäppan de tystna och höra med bävan på. Där uppe står skyhöga alpen och skådar föraktligt ned på bullrande krypet i dalen, och vårdar sig ej bli vred. Men högst på himlen står månen och lyss till snäppan och ån; hon kysser fjället på pannan och speglar sig i landån.

Detta måste väl ändå vara ankor!

... har en lång tradition i Isarregionen (Isar är floden som har sin källa i Karwendel alperna och flyter genom Lenggries, Bad Tölz och Muenchen, för att slutligen landa i floden Donau). Kalkbränningen går tillbaka till 1347 när kalken, som så mycket annat, transporterades på flottar på Isar från Lenggries till Muenchen. I Lenggries finns en kalkugn bevarad. Kalkbränningen upphörde på 50-talet helt men redan innan dess reducerades antalet  eftersom man tyckte att det skövlades för mycket skog för bränningen.  Det var endast kvinnor, iklädda blåa linnebyxor som samlade Kalkstenar i floden och kalkstenarna brändes sedan till kalkpulver. Stenarna kom med floden från bergen, men när man på 50-talet byggde Sylvenstein dammen för att stävja översvämningar av Isar, så upphörde även stenarna att följa med floden.